Senast uppdaterad: 2013-01-03

Borgholm Energis historia

En glimrande historia med åtskilliga urladdningar

Den 8 oktober 1921 bildades AB Borgholms elverk vid en konstituerande stämma och i juni 1922 var elverket färdigt att tas i bruk. Men verket hade faktiskt en föregångare; redan 1911 kunde fabrikör Rudolf Ohlsson på maltfabriken leverera ström från ett dieselaggregat på 110 hästkrafter.

De första åren i AB Borgholms elverks historia var synnerligen problemfyllda med återkommande elavbrott och stormiga styrelsemöten, och denna spännande period ges ett befogat utrymme i följande rader. Idag är Borgholm Energi AB, som bolaget numera heter, ett modernt energiföretag som även ansvarar för den kommunaltekniska verksamheten i Borgholms kommun.

Maltfabriken

Det första elverket, som alltså var inrymt i maltfabriken, låg således utanför stadsgränsen men försåg flera abonnenter i själva staden med ström. I början var det trögt med anslutningen och de flesta nöjde sig med ett fåtal ljuspunkter. Så småningom ökade tillslutningen, men det var ändå något alldeles märkvärdigt när direktör Albrekt Strid vid Borgholms Kurort och Hafsbad lät installera hela 150 ljuspunkter. Denne Strid kom också att engagera sig hårt i det nya elaktiebolaget.

Det var dock lite si och så med pålitligheten i strömleveranserna och biografägaren Einar Andersson har uttalat sig om förhållandena enligt följande: När en film skulle köras på biografen brukade man för säkerhets skull först gå upp till maltfabriken och förhöra sig om någon ström var att påräkna till kvällen. Maskinisten Gelius stod där och drog på svänghjulet, övervägde utsikterna och avgav en mer eller mindre hoppingivande prognos.

Den 3 juli 1921 lades maltfabriken i aska vid en eldsvåda och Borgholm blev helt utan ström. Efrtersom allt fler företag gjort sig elberoende gällde det nu att snabbt ordna en provisorisk försörjning. Redan samma dag som branden monterade man in en liten reservgenerator på tio hästkrafter i Borgholms Träförädlings maskinrum och på kvällen fungerade belysningen i staden "någorlunda". En kraftigare generator anskaffades från Ekerum dagen därpå, men provisoriet var naturligtvis otillräckligt.

Nytt elverk

Några dagar senare anordnades ett möte på Borgholms-Biografen för att dryfta elektricitetsfrågan och detta resulterade i att man omgående beslöt starta en försöksteckning av aktier för ett nytt kraftbolag. Försöksteckningen gick utmärkt och en kommitté med handlandena Axel Levin och P A Pettersson, kontorschefen G E Pettersson, postexpeditören Gustav Spross och direktören Albrekt Strid tillsattes för att föra frågan vidare.

Men ledningen för maltfabriken gjorde samtidigt en kontring och erbjöd sig i en insändare i Ölandsbladet att bygga ett nytt elverk, och ställde också i utsikt ett strömpris som skulle ligga tio öre lägre per kilowattimme än i det tilltänkta kommunala verket.

Mot detta förslag opponerade sig emellertid Ölandsbladets redaktör Sven Erik Sjöholm, som tidigare på året förvärvat tidningen. Sjöholm hade strax efter branden yrkat att staden skulle engagera sig i ett nytt elverk. Eftersom ekonomin var begränsad borde enskilda borgholmsbor teckna andelar och staden tillskjuta resten. -Ett elverk bör skötas kommunalt och inte läggas i händerna på enskilda intressen, hävdade Sjöholm, och så blev det också.

Maltfabrikens begäran om tioårig koncession avslogs och den 8 oktober hölls konstituerande bolagsstämma. Aktiekapitalet var 51 600 kr fördelat på 516 aktier. Borgholms stad ägde 100 aktier och av Böaktierna ägdes 14 av Borgholms kurort och Hafsbad, 10 av Ölandsbladet och de återstående av privatpersoner. Samma dag fick stadsingenjören Nils Christiansson i uppdrag att ta fram ritningar till elverksbyggnaden och den 29 oktober antog man ett anbud på 22 000 kr för uppförandet. Nils Christiansson, som åtta år senare ritade konsulfamiljen Kreugers villa Hagaberg, ådstadkom här en av sina mest lyckade skapelser med de karaktäristiska rundbågefönstren och de blinderingsprydda trappgavlarna.

Leveranssäkerhet

I juni 1922 stod elverket färdigt och dagen före midsommarafton började strömleveransen. Men glädjen blev inte långvarig, för snart visade det sig att det nya elverket hade ett otrevligt släktskap med det gamla på maltfabriken, och belåtenheten vändes kvickt i irritation och misstro. Detta fick redaktör Sjöholm och direktör Strid att i en skrivelse till styrelsen skarpt kritisera missförhållandena och begära en förklaring hur elverket sköttes. Styrelsen tog så pass illa vid sig att man ställde sina platser till förfogande och en extra bolagsstämma fick inkallas i all hast.

Det blev en stämma där det både slog gnistor och förekom urladdningar och delar av följande referat i Ölandsbladet talar sitt tydliga språk:

"-Stämman var mycket talrikt besökt då man väntat sig något extra, vilket inte heller uteblev, och diskussionen som räckte över två timmar, var stundtals synnerligen livlig, för att inte säga hetsig."

Redaktör Sjöholm redogjorde för varför man begärt extra bolagsstämma och ställde ett tiotal frågor till styrelsen med hopp om svar. Ordföranden, grosshandlare Uno Wester, genmälde i ett temperamentsfullt uttalande att han ansåg det hela vara ett utslag av klandersjuka och gjorde ett personligt angrepp på inledningstalaren. Och detta inlägg präglade den följande debatten som blev skarp och hetsig.

Apotekare Lewin lämnade den synnerligen intressanta upplysningen, "att medan staden ännu på flera ställen saknar ljus och kraft, så kunde Stensberg redan i lördags kväll stråla i full belysning beroende på vad? Enligt vad vi idag erfarit har man i morse upptäckt felet (?), som bestod i att inkoppling skett på Lasarettsvägen mellan maltfabrikens gamla ledningar och det nya verkets. Hur och när och av vem detta gjorts har däremot ej kunnat uppdagas, utan ha troligen trådarna gjort det på eget bevåg."

Vidare kan man läsa i referatet "att styrelsens talan fördes mer eller mindre talangfullt av hrr Wester, G E Pettersson och G Svensson" och vad man fick veta var "att hr Wester är verkställande styrelseledamot, till vilken till vilken allmänheten har att vända sig när det gäller elektriciteten."

Vidare fick man veta att ett av strömavbrotten berodde på vattenverkstyrelsens sparsamhet med vattnet, då man inte ansåg sig ha råd att avvara ytterligare en eller två kubikmeter till kylvatten.

Styrelsens erbjudande att ställa sina platser till förfogande avböjdes dock enhälligt av stämman.

Men strömavbrotten fortsatte och redaktör Sjöholm sparade inte på krutet på ledarplats:

Vi befinna oss alltså på samma ståndpunkt som när maltfabriken i sorglustig åminnelse stod för vår belysning, konstaterade redaktören och krävde omedelbara förbättringar, för annars vore det bäst att bolaget likviderades och staden tog hand om verket.

Elverkets styrelse agerade dock snabbt och beslöt att inköpa ytterligare en generator och med två kraftaggregat blev leveranserna tillfredsställande och avbrotten färre.

De första åren

Under de första åren kunde elverket räkna in cirka 400 abonnenter. Energileveranserna uppgick till blygsamma 70 000 kilowattimmar, men strömpriset var högt; 35 öre/kW för hushållsström.

I slutet av 1920-talet hade förbrukningen ökat så mycket att man stod inför beslutet att skaffa ett kraftigare dieselaggregat, men samtidigt dök en annan möjlighet upp, nämligen att ansluta elverket till Sydkrafts nät.

En extra bolagsstämma bestämde sig för det senare alternativet och 1930 började elverket få ström från Finsjö Kraft AB, ett dotterbolag till Sydkraft.

I början av 1930-talet kom elverkets leveransområde att utökas väsentligt. Samtidigt som områdena Stensberg, Rackeberg, Lertaget, Linlandet och Betlehem inkorporerades övertog man leveransen till dessa, liksom till Kungsgården och Drottning Victorias vilohem.

Och redan 1930 ansökte direktör Kurt Heinicke på Lundegård om anslutning och betalade en inträdesavgift på hela 7 000 kronor.

Finsjö Kraft AB ville först inte gå med på att Borgholmsverkets område utvidgades så långt, men föll undan för önskemålet. Utbyggnaden till Lundegård innebar dock att köpingsborna fick elström så att säga på köpet.

Därefter fortsatte utbyggnaden till byarna Tryggestad och Ùpplerum i Räpplinge och samtidigt anslöts också Solliden. Och senare var det dags för Kolstad och slutligen Lindby 1936.

En liten kuriositet i sammanhanget kan nämnas. Den välkände lantbrukaren Albert Magnusson i Klinta, "Mass-Albert" kallad, begärde anslutning, dock endast med en (1) väggkontakt för radioapparat att brukas utan mätare. En enhällig styrelse avslog denna originella framställan.

Trots att antalet abonnenter stadigt ökade stod energiförbrukningen nästan still under depressionsåren på 1930-talet. Mot slutet av decenniet skedde en markant ökning och 1938-39 var förbrukningen 425 000 kWh. Vid krigsutbrottet inköptes en ny kraftigare dieselmotor med en generator på 250 kilowattimmar och denna fanns kvar på elverket till slutet av 1970-talet som reservkraftverk.

Efter kriget ökade energiomsättningen i en takt som innebar en fördubbling vart femte år och antalet abonnenter hade 1970 fördubblats till 2 400, jämfört med 1940.

Den gamla dieselmotorn från 1922 skrotades 1958, i början av 1950-talet påbörjades arbetet med att helt förnya ledningsnätet och 1964 uppfördes ett nytt ställverk vid vattentornet. Byggnaden uppfördes av byggmästare Elmer Axelsson och kostade 41 000 kronor.

En annan kuriositet värd att notera är när bolagsstämman 1960 beslöt att avsätta 20 000 kronor till försköning av Borgholms torg. Detta föranledde redaktör Sjöholm att stämma bolaget, eftersom han ansåg dispositionen olaglig.

Bolaget vann i häradsrätten, förlorade i hovrätten och Högsta domstolen fastställde till slut hovrättens dom. Processen blev emellertid så dyrbar att man säkert skulle fått förnämlig prydnad för slantarna...

ROLF NILSSON

Källor: Aktiebolaget Borgholms Elektricitetsverk 1921-1971, en minnesskrift av Bertil Palm.
Artiklar och referat i Ölandsbladet.

MILSTOLPAR

1911	Vid Borgholms Maltfabrik planeras anläggningen af en elektrisk kraftstation, från hvilken elektrisk energi för ljusö och kraftbehof skall levereras till staden och dess närmaste grannskap. Uppgörelse om distribution af elektrisk energi genom ledningsnät i staden har träffats och redan vunnit stor tillslutning. (Annons i Ölandsbladet den 9 augusti 1911)
1917	Den för Ölands utveckling varmt intresserade landshövdingen John Falk, för övrigt gift med Borgholmsflickan Anna Sjöbohm, gör kraftiga ansträngningar för öns elektrifiering. Det skulle dock dröja till 1928 innan den första kraftkabeln lades ned mellan Revsudden och Stora Rör.
1921	Natten till den 3 juli läggs maltfabriken i aska vid en eldsvåda och Borgholm blir därmed utan ström. Den 8 september är stiftelseurkunden för AB Borgholms Elektricitetsverk införd i Ölandsbladet och exakt en månad senare hålls den konstituerande bolagsstämman.
1922	I juni står det nya elverket startklart och dagen före midsommarafton börjar strömleveransen. "Sedan vi midsommarafton lyckades erhålla den nya strömmen har vi sluppit allt det oändliga krångel, som förut var en daglig visa", skriver Ölandsbladet i en mycket välvillig artikel. I början av oktober åter dags för ett längre strömavbrott, den här gången orsakat av oduglig brännolja i dieseln. Detta renderar styrelsen en särdeles spydig kommentar i Ölandsbladet.
1926	Styrelsen förbjuder allmänheten att använda elverkets stolpar på gatorna som fäste för radioantenner.
1929	Fru Emilia Ekström sätter in det första elektriska kylskåpet på Pensionat Paradiset.
1930	Elverket ansluts till Sydkraft och strömmen börjar levereras från dess dotterbolag Finsjö Kraft AB.
1931	Arrendator Erik Andersson monterar in den första mjölkningsmaskinen på Borgholms Kungsgård.
1932	Solliden ansluts till elverkets nät.
1933	En övergång från likström till växelström inleds, först i ringa omfattning på delar av landsbygdsnätet.
1960	Ölandsbladets redaktör Sven Erik Sjöholm stämmer bolaget för att bolagsstämman avsatt 20000 kronor till en försköning av Borgholms torg.
1989	AB Borgholms Elektricitetsverk byter namn till Borgholm Energi AB.
1993	Fjärrvärmeverket i Borgholm tas i drift.
1996	Bolaget delas upp i Borgholm Energi AB och Borgholm Energi Elnät AB.
1998	9 stycken vindkraftverk tas i drift, med en sammanlagd effekt av 5,4 MW.
2000	Bolaget blir delägare i Östkraft.
2003	Kommunens tekniska verksamhet övergår i bolaget.
2004	Två nya vindkraftverk uppförs i Vannborga. Ölands gymnasium färdigställs och invigs. Ett flertal näringsfastigheter köps av kommunen, bland annat tre brandstationer.
2005	Det nya skolköket vid Viktoriaskolan i Borgholm tas i bruk. Fastigheten Osten 1 i Borgholm köps av Arla.
2006	Det nya fjärrvärmeverket vid Osten i Borgholm startas.
2007	Hamnen i Nabbelund, Grankullavik rustas upp för en ny färjetur till Visby. En större utbyggnad av fjärrvärmenätet i Löttorp görs. Resedan 8 i Borgholm förvärvas, liksom markområdet vid Kalleguta avfallsanläggning.
2008	Alla tillagningskök KRAV-certifieras. Markområdet Triangeln i Borgholm förvärvas. Ombyggnaden av Borgholms Stadshus färdigställs. Antalet nya VA-anslutningar blir rekordhögt. Bolagsordningen ändras så att Borgholm Energi AB kan äga och hyra ut bostäder. Bolaget deltar för första gången vid båtmässan "Allt om sjön".
2009	Böda hamn blir Årets ställplats för husbilar. 33 lägenheter köps av kommunen. De gamla lokstallarna i Borgholm rivs. Byte till nya elmätare hos alla kunder blir klart, så att faktisk förbrukning av el och fjärrvärme kan faktureras varje gång.
2010	Isverket i Kårehamn förvärvas.
2011	Borgholm Energi firar 90 år! Kostverksamheten får pris som en av de bästa ekologiska matkommunerna i Sverige. En stor ombyggnation av avloppsreningsverket i Sandvik färdigställs.

Skriv ut

Kommentera texten