Borgholm Energis historia
En glimrande historia med åtskilliga urladdningar
En glimrande historia med åtskilliga urladdningar
Den 8 oktober 1921 bildades AB Borgholms elverk vid en konstituerande stämma och i juni 1922 var elverket färdigt att tas i bruk. Men verket hade faktiskt en föregångare; redan 1911 kunde fabrikör Rudolf Ohlsson på maltfabriken leverera ström från ett dieselaggregat på 110 hästkrafter.
De första åren i AB Borgholms elverks historia var synnerligen problemfyllda med återkommande elavbrott och stormiga styrelsemöten, och denna spännande period ges ett befogat utrymme i följande rader. Idag är Borgholm Energi AB, som bolaget numera heter, ett modernt energiföretag som även ansvarar för den kommunaltekniska verksamheten i Borgholms kommun.
Maltfabriken
Det första elverket, som alltså var inrymt i maltfabriken, låg således utanför stadsgränsen men försåg flera abonnenter i själva staden med ström. I början var det trögt med anslutningen och de flesta nöjde sig med ett fåtal ljuspunkter. Så småningom ökade tillslutningen, men det var ändå något alldeles märkvärdigt när direktör Albrekt Strid vid Borgholms Kurort och Hafsbad lät installera hela 150 ljuspunkter. Denne Strid kom också att engagera sig hårt i det nya elaktiebolaget.
Det var dock lite si och så med pålitligheten i strömleveranserna och biografägaren Einar Andersson har uttalat sig om förhållandena enligt följande: När en film skulle köras på biografen brukade man för säkerhets skull först gå upp till maltfabriken och förhöra sig om någon ström var att påräkna till kvällen. Maskinisten Gelius stod där och drog på svänghjulet, övervägde utsikterna och avgav en mer eller mindre hoppingivande prognos.
Den 3 juli 1921 lades maltfabriken i aska vid en eldsvåda och Borgholm blev helt utan ström. Efrtersom allt fler företag gjort sig elberoende gällde det nu att snabbt ordna en provisorisk försörjning. Redan samma dag som branden monterade man in en liten reservgenerator på tio hästkrafter i Borgholms Träförädlings maskinrum och på kvällen fungerade belysningen i staden "någorlunda". En kraftigare generator anskaffades från Ekerum dagen därpå, men provisoriet var naturligtvis otillräckligt.
Nytt elverk
Några dagar senare anordnades ett möte på Borgholms-Biografen för att dryfta elektricitetsfrågan och detta resulterade i att man omgående beslöt starta en försöksteckning av aktier för ett nytt kraftbolag. Försöksteckningen gick utmärkt och en kommitté med handlandena Axel Levin och P A Pettersson, kontorschefen G E Pettersson, postexpeditören Gustav Spross och direktören Albrekt Strid tillsattes för att föra frågan vidare.
Men ledningen för maltfabriken gjorde samtidigt en kontring och erbjöd sig i en insändare i Ölandsbladet att bygga ett nytt elverk, och ställde också i utsikt ett strömpris som skulle ligga tio öre lägre per kilowattimme än i det tilltänkta kommunala verket.
Mot detta förslag opponerade sig emellertid Ölandsbladets redaktör Sven Erik Sjöholm, som tidigare på året förvärvat tidningen. Sjöholm hade strax efter branden yrkat att staden skulle engagera sig i ett nytt elverk. Eftersom ekonomin var begränsad borde enskilda borgholmsbor teckna andelar och staden tillskjuta resten. -Ett elverk bör skötas kommunalt och inte läggas i händerna på enskilda intressen, hävdade Sjöholm, och så blev det också.
Maltfabrikens begäran om tioårig koncession avslogs och den 8 oktober hölls konstituerande bolagsstämma. Aktiekapitalet var 51 600 kr fördelat på 516 aktier. Borgholms stad ägde 100 aktier och av Böaktierna ägdes 14 av Borgholms kurort och Hafsbad, 10 av Ölandsbladet och de återstående av privatpersoner. Samma dag fick stadsingenjören Nils Christiansson i uppdrag att ta fram ritningar till elverksbyggnaden och den 29 oktober antog man ett anbud på 22 000 kr för uppförandet. Nils Christiansson, som åtta år senare ritade konsulfamiljen Kreugers villa Hagaberg, ådstadkom här en av sina mest lyckade skapelser med de karaktäristiska rundbågefönstren och de blinderingsprydda trappgavlarna.
Leveranssäkerhet
I juni 1922 stod elverket färdigt och dagen före midsommarafton började strömleveransen. Men glädjen blev inte långvarig, för snart visade det sig att det nya elverket hade ett otrevligt släktskap med det gamla på maltfabriken, och belåtenheten vändes kvickt i irritation och misstro. Detta fick redaktör Sjöholm och direktör Strid att i en skrivelse till styrelsen skarpt kritisera missförhållandena och begära en förklaring hur elverket sköttes. Styrelsen tog så pass illa vid sig att man ställde sina platser till förfogande och en extra bolagsstämma fick inkallas i all hast.
Det blev en stämma där det både slog gnistor och förekom urladdningar och delar av följande referat i Ölandsbladet talar sitt tydliga språk:
"-Stämman var mycket talrikt besökt då man väntat sig något extra, vilket inte heller uteblev, och diskussionen som räckte över två timmar, var stundtals synnerligen livlig, för att inte säga hetsig."
Redaktör Sjöholm redogjorde för varför man begärt extra bolagsstämma och ställde ett tiotal frågor till styrelsen med hopp om svar. Ordföranden, grosshandlare Uno Wester, genmälde i ett temperamentsfullt uttalande att han ansåg det hela vara ett utslag av klandersjuka och gjorde ett personligt angrepp på inledningstalaren. Och detta inlägg präglade den följande debatten som blev skarp och hetsig.
Apotekare Lewin lämnade den synnerligen intressanta upplysningen, "att medan staden ännu på flera ställen saknar ljus och kraft, så kunde Stensberg redan i lördags kväll stråla i full belysning beroende på vad? Enligt vad vi idag erfarit har man i morse upptäckt felet (?), som bestod i att inkoppling skett på Lasarettsvägen mellan maltfabrikens gamla ledningar och det nya verkets. Hur och när och av vem detta gjorts har däremot ej kunnat uppdagas, utan ha troligen trådarna gjort det på eget bev%E
Skriv ut
Kommentera texten